Har precis plåstrat om en blödande katt. Eller plåstrat om är väl att ta i, lite svårt att sätta plåster på en katt =)

Jag kom ut i köket och såg en massa blodfläckar på golvet. Funderade på var de kunde komma ifrån och precis då kom katten gåendes emot mig. Det rann blod från örat på honom. Han skakar på huvudet, det känns säkert obehagligt att det rinner i pälsen, och ja, gissa... det skvätter ännu mera blod.

Jag tar fram kompresser och koksalt och lockar till mig katten. Klappar honom lite först och visar honom kompressen med koksalt och sen är allt lugnt, jag får tvätta hans öra och han sitter still och kurrar. Han har blivit van med mina sårhanteringar vid det här laget, har ju hänt åtskilliga gånger att han varit i slagsmål, detta var trots allt bara en liten reva om man jämför med hur det har sett ut ibland.

Efter att katten var ompysslad så var det bara att ta fram skurhinken och torka upp alla blodfläckar på golvet, fast det fick min man ta hand om. :)

Nu ligger katten ihopkurrad bredvid mig och sover. Jag hoppas såret läker snabbt så det inte blir så mycket tvättande och pysslande med örat.

Hade besök i helgen. Det var så roligt!!

Jag hann städa och göra ordning trots värken också ;) 

Det är så roligt med besök, det händer tyvärr inte så ofta. Mina vänner bor alltför långt bort för att orka/vilja köra hit och hälsa på. Själv tycker jag om att köra bil och att dra iväg 50-60 mil enkel resa med bilen tycker jag inte är någonting. (om inte min kropp värker förståss) Men jag har full förståelse för de som tycker att 10 mil är långt. Beror väl på hur van man är att fara omkring på vägarna kanske. Har hela mitt vuxna liv haft släkten på långt håll och då har det blivit mycket resande.

Idag är marken här täckt med ett tjockt lager snö. Det dalar fortfarande snöflingor i sakta mak ner på marken. Så härligt vintervitt, jag gillar detta.

Nu skall jag iväg några ärenden till stan. Har en bra dag idag, kroppen är snäll mot mig. :)

Ha en fin dag, du som läser detta!