Jag kom hem sent måndagkväll från min resa. Klockan var 23.30, bilmätaren stod på 94.5 mil så det var inte riktigt 50 mil enkel resa som jag trodde, men nästan i alla fall.

Det var så härligt att hälsa på i min gamla hemstad. Kom ner på kvällen då också och jag såg stadens ljus på långt håll, en härlig syn. Hämtade bara nyckeln till vandrarhemmet och åkte vidare till min kompis.

Så roligt det var att träffas. Vi har inte setts sen sommaren 2007 och knappt pratat i telefon heller, men när vi sågs i söndags var det som om vi inte hade varit ifrån varandra alls. Var som om vi setts i går. Vi satt ett par timmar och pratade om livet och vad som hänt under alla år sen jag flyttade från den orten. Kunde inte vara där alltför länge för nu har de ju barn som går upp tidigt på morgonen och jag skulle själv upp tidigt. Men roligt var det i alla fall. Jag mår mycket bättre i min själ, blev glad i min själ på något sätt, kan inte beskriva det bättre. Jag behövde nog verkligen denna resa.

Vandrarhemmet var över förvänta, så fint det var. Jag hade utsikt  över en fin vacker park. Just den parken som jag många år cyklade igenom på min väg till jobbet. Många gamla minnen dök upp, men jag mådde bra av minnena, förut har jag mått dåligt och förträngt en massa, men nu när det gått så lång tid så kan jag plocka fram det positiva minnena, det känns bra.

Ja, nu är dottern hemma igen och skolan kör igång. Det är så underbart att ha henne hemma igen. Är halv när hon är borta, hon ger mig så mycket glädje. Tycker att jullovet kunde vara längre, men tyvärr, tvyvärr...

Ja, som sagt, resan gick bra, men idag när jag vaknade så kändes det som om en ångvält kört över min kropp i natt. Värktabletterna som jag brukar ha på nattduksbordet för att slippa gå upp på natten var slut. Tog lång tid innan jag kom ut till köket för att hämta nya. Ville inte väcka min man heller, han hade jobbat i natt och det kan ju vara svårt att somna om ifall han skulle gått och hämtat tabletterna.

Glad är jag ändå att jag klarade bilresan både upp och ner utan bekymmer. Trodde jag skulle vara dålig igår, men det kom idag istället, lite fördröjning bara, skulle väl vara otroligt om jag slapp undan det. ;-)

Mina händer har jag knappt kunna använda idag, de har känts som stora svullna klumpar och inte velat göra som jag vill. Nu har det bättrat sig lite, men jag kan inte skriva på som vanligt här vid datorn. Svullnaden i händerna har dock gått ner nu. Benen får jag kramp i då och då och rygg och axlar värker konstant. Ja, ja... smällar man får ta när man roat sig.

Nu skall jag krypa ner i sängen för lite eftermiddags vila så jag orkar med kvällen.